Follsedag

Vaknade till sang pa min fodelsedag. Porfirio och Theresa kom in och onskade mig manga fler ar. De hade broderat en troja till mig, jag blev helt rord. Det stod Grattis Lina Imbabura Ecuador pa den. Nar jag var pa vag sen kom min lilla Theresita sjungandes och hukandes (dorren ar liten, liten har) genom dorren med kaviar, Marabou-choklad (varsta godaste) och en jattefin sjal fran marknaden. Nere pa organisationen hade de bjudit in kandidater och skulle ha politisk debatt, sa vi drog dit. Efter att vi statt dar ett tag och vantat pa gardsplan, drog Daniel, var ena handledare, mig lite i armen och mumlade "Kom sa ska vi fira lite". Han drog mig bakom husknuten och plockade fram en plastpase ur skinnjackan. Och i pasen var en... blus... med broderier pa. "Grattis pa fodelsedagen Lina, Ecuador". Han tittade ner i backen nar han overlamnade den och smet darifran innan jag hann tacka, vilket jag rakade gora pa franska :). Jag sa "Mon dieu", nar jag fick syn pa den. Han fick tva kramar trots lite ovillighet. Jag fick en och annan tarfylld kanal. Innan dagen var slut var jag helt nersprutad med skum och lite vattendrankt, hade firre och tarta i magen och hade karlek i kroppastollen. Thereses familj bjod mig pa tarta och tryckte ner mitt ansikte i den. De hade aven kopt en porslinsfigur till mig... en san som jag alltid onskat mig.

Besok pa rosodling

For nagra veckor sedan var vi och besokte en rosodling har i narheten. Vi gjorde en intervju med saljaren dar som var valdigt trevlig och slingrade sig nar det kom till kemikalieanvandningen och de anstalldas arbetsforhallanden. Men vi gick ganska forsiktigt fram med sant, och tankte ta det nar vi intervjuar nagon som arbetar pa en finca eller florícula.

Medan vi vantade pa att nagon kunde ta emot oss, gick vi runt och kikade lite utanfor. Dar lag stora hogar med flaskor som det stod PELIGRO (fara) pa och en stor komposthog dar ursprungskvinnor traskade runt i sina fargglada kjolar, vita blusar med broderier och flera yllesjalar virade runt sig och letade efter blommor som dog att saljas nere i stan. Det ar bara andrasortering som stannar i landet, resten exporteras... Mellan jan och nov forra aret saldes blommor for over en halv miljon. Nar forsaljaren visade oss runt i vaxthuset blev man inte direkt ros-shopping-sugen. Det sprutades hej vilt, bekampningsmedel som for lange sedan ar forbjudna i de lander som rosorna saljs till.

Den forsta kvinnan vi moter har en andningsmask pa sig, apelsinfargade stovlar och vanliga klader. Sen skyndar en man forbi med en stor tunna med en vit sorja som sticker i nasan. Therese sa "Det luktar precis som surstromming". Mannen ar helt instangd i en enorm skyddsdrakt, som om han nar som helst skulle stiga ner pa manen.
Nar jag fragade forsaljaren vad det fanns for lagar som berorde dem. och om lagen reglerade vilka bekampningsmedel som anvandes svarade han att det ar marknaden som bestammer. Och om det ar en ansvarsfull chef sa anvands ju skyddsklader.

Landskapet som rosplantagen ligger i ar helt fantastiskt vackert, odlingarna klattrar upp pa bergsbranterna som omsluter plantagen. En flod rinner precis utanfor, men den ar nastan helt torr, trors att det regnat sa mycket. Odlingen av snittblommor kraver stora mangder vatten. Till en enda ros gar det at 70 liter vatten innan den ar fardig att saljas. I mitt hus, dar jag bor nu, tar vattnet slut lite da och da, i alla fall nagon gang i veckan torkar brunnen, och vi blir utan dricksvatten.

Efter detta besok gjorde vi ett till pa ett storre plantage i Chimborazo och blev nekade att ga in pa tva stycken.