Buss i Imbabura

Maste bara skiva om de asnedoftande bussresorna. Det kostar ca 2 kr att hoppa fram i 45 minuter. Alla diskuterar livligt pa kichwa och musiken ar pa hogsa volym. De brukar borja med att spela lokal flojtmusik for att sedan ga over till modern musik som Juanes eller Enrique Iglesias. Ibland aven techno... Kvinnor klammer upp sina barn mot ryggstodet i ett klade pa ryggen, om inte de har de pa ryggen ammar de ogenerat overallt. Det ar harligt att aka buss har. Ett smutsigt noje. Efter oss lamnar vi ett gigantiskt svart moln av orenade ovgaser.

Om man tittar ut genom fonstet ser man man och kvinnor i vackra traditionella klader som hackar i jorden mot en fond av 4000meters hoga berg. Molnen tranger fram ur dalarna. Ju langre ner man aker ner mot staden Ibarra ju mer forandras landskapet. Hyddorna blir stora fina hus, gatustanden blir supermaxis, kossorna byts ut mot cityjeepar och manniskorna blir vitare och vitare.

Ursprungsfolken har blivit fopassade till hogre hojder med samre jordar. Fortfarande idag finns en utbredd rasism, mot ursprungsfolk, mot kvinnor. Men man marker att det ar en stor forandring pagang och folk kampar. Och vi kommer hit och hamnar mitt i kampen. Otroligt spannande. Skola och vard for alla, drickbart vatten, mojlighet att fa odla sin egen mat och till ett vardigt liv.



Igar var vi pa ett socialistiskt mote, mycket intressant, mycket intressant. Skriver mer om alla moten en annan dag.