måndag 10 november 2008

Mitt nya liv!

Hur ska jag nu försöka sammanfatta mina första intryck av min by, mitt hem, min familj, mina handledare, naturen och mitt nya liv. Jag kan ju börja med att säga att det känns jättebra. Och sen till det pittoreska: Jag bor verkligen på landet i ett hus av lera med jordstampat golv. Sover i en säng an madrass men med kackerlackor.Igår när jag skulle somna kröp det upp en otäcking på min kudde. Kan kackerlackor flyga? Om inte så var det även nån annan stor fladdrig insekt vid min huvudända av sängen. Just det, jag har ris i fickan som jag inte vet var jag ska slänga. För varje gång jag frågar var jag skall slänga det jag har i handen, tar de det och slänger det åt mig. Jag ve tinte var. Kanske ska förklara varför jag har ris i fickan. Jag är inte jättehungrig här. Till frukost har jag fått te och små salta kex och till lunch och middag. (hehe krossade precis en flygande insekt på min Caps Lock, ligger hemma i sängen och skriver på min adorabla acerone). Ja man äter mest ris och bönor, ärtor och potatis, så det blev lite väl mycket ris, så när Nancy var ute och häntade vatten under middagen för att koka te, smög jag bort en sissådär tio tuggor. Det luktar mindre gott när man kokar bönor som ni nog vet. Mellan köket och mitt krypin hänger ett plastskynke. (Fuck, nu flög det in nån äcklig fjäril i min panna. Satans djur. Dö!) Lukt ja. Tanken på att jag snart kommer lukta som mitt rum är lite sådär halvsympatisk, det luktar kiss med en pikant doft av smuts och jordgrotta. Jag trivs som fisken i vattnet. Faktiskt. Det svåraste hitintills är ju språket. Men det går upp och ner, men det kommer nog gå bra. Något som jag blev lite chockad över var att nästan alla här pratar qichua. Min familj bestårav två jovenes, Nancy som är 18 år vars dröm är att arbeta med datorer och hennes pjkvän som jag ännu inte fått träffa. Han strök omkring lite här igår, men höll sig borta från mig, vilket de flesta verkar göra här, och i morse gick hn tidigt för att jobba. Jag tror att han skulle skörda majs. Det kommer bli många roliga missförstånd oj oj. Sen verkar det som att de (framförallt våra andledare) hittar på lite. Först säger de att Therrese ska bo i en familj utan barn sen kommer hon till en familj med massa barn. Och i ena stunden finns det sophämtning här men i andra finns det inte. Först hade vår ena handledare tre barn och nu har han sju. Det kan också vara så att jag först frågade hur många niños han hade och at han medade att han hade tre SMÅ barn. Som sagt många missförståndd. Ska bli spännande. Jag är nervös, imorgon ska Therese ochc jag vara med på ett möte med alla organisationer i den norra andinska regionen. Vår handledare utan skinnjacka men med auktoritet sa att det skulle bli 50 personner. Vi får se hur många det blir :) !Hasta pronto!


Min entree i morgonljus


min utsikt


min utsikt


mi casa -mitt hus. om man gar in i halet bor jag till vanster, jag delar rum med koket. Till vanster bor Nancy, min vardinna med sin mystiska pojkvan som jag inte fatt halsa pa annu


mitt rum, jag skot fotot fran hoften vill vara lite diskret med mitt fotande annu sa att jag kommer in i livet och inte bara ar en turist. Nu har Nancy flyttat alla klader som hanger i taket. det ar min sang man ser i hogra hornet

1 kommentar:

Åsa sa...

Om det är till någon tröst kan jag berätta om att veckans största (?) nyhet här i Sverige/Malmö är att det finns ett (eller fler) hus i Malmö som är invaderat av skadedjur och annat äckel. Det kallas numer "Kackelackshuset". Det ligger i Rosegård (förvånad?). Poängen är att man inte behöver åka så långt för att få dela hem med andra levande arter. För övrigt har jag fått veta den här veckan att krabbans närmaste släkting på land är spindeln. Och den vill man ju inte äta.

Kram! Ta hand om dig (och dina nya vänner)